Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Meningslösa text..avskyr den


Ögats syn vidgas

Helvettet sprider sig. Inte trodde man det var möjligt.
När mökret sökte sig utanför helvettes portar.
Ut till korridorerna där man fanns. Man insåg inte man bar med sig giftet hem. Där man gick, med ens solstrålar som vanlgit vid ens sida.
Det dröjde några dar. Sedan insåg man det. Mökret hade intagit ens hem. En hemsk känsla, man inte vill inte ha den kvar. Känslan av att aldrig vara ensam, tack vare detta mörker som hemsöker en ständigt.
Ma ser hur ens skuggor blir större och rent av man får för sig att de rör sig på egen vilja. Tankarna blir paranoida. Drömmarna blev ens värsta skräck och verkligheten lämnar aldrig en i ro.
Man ser hur ens familj påverkas. Hur de blir människor med demoner inombords. Ens föräldrar förändras för alltid i ens syn och en av syskonen blir underlig. Börjar gå med rakblad, som om den försöker skydda sig mot något. Man försöker ta bort dess sköld mot mörkret. Eftersom man anser att skölden är lika farlig. Men man puttas undan, hamnar i ett nytt helvette. Man suckar ut, man var visst hemma i ens egna drömmar. Evigt fast i dem. Man vill vakna upp ur dem och se, hur verkligheten kan bli bra igen. Men hur man än gör. Hur man än försöker förändra det, blir det bara värre. Eftersom någon lider av förändringen. Man tappar snart lusten av att göra sakerna bättre, tillslut fick man syn på sakerna som förvärrar saker. Att de inte gör någon skada. Bara sig själv, de skadar endast sig själv och inte omgivningen. Tankarna frestas, impulserna började röra sig allt mer inom en. Men innerst inne försöker man låssas, som allt bara är en molnig dag, där solen gått bakom moln och solstrålarna har fått släcka sina ljusa skinande glitter för en stund.
Så vad göra man i sådana här situationer? Går omkring och ler ett falskt leende eller helt enkelt bara bryter ihop? Man förstår sällan inte vilket man vill göra. Men det finns dem som finner fler vägar ut ur det här helvettet som de erbjuder en. De blir tomma, de förlorar sina känslor och slutar att bry sig om småsaker. De gånger de tycks reagera är när deras vänner åker i bekymmer. Annars går de omkring som zombies och verkar inte leva. Tankarna stör säkert många. För varför ser man inte till att sådan häsla uppstår? Varför är det så få människor som inte frågar sig själv. Utan istället går de till folk som pratar med dem, bara för de har en utbildning. Hur kan man anse dem användbara? När de igentligen inte vet något om en själv? När de inte upplevt liknande saker själv. De har bara fått en utbildning, och för dem ska man öppna sitt hjärta för?
Hur kan människan göra så mot sig själva? Hur kan de låta dem..döda sig själva?




Övriga genrer av Dark soul
Läst 323 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-12-19 13:24



Bookmark and Share


    Skymningens Miia
Komplicerat.. O.O
Kan tyvärr inte förstå, fastän jag vill så innerligt förstå.
Och pratar du om psykatiker i de sista raderna?
Kram Miia.
2007-01-25
  > Nästa text
< Föregående

Dark soul
Dark soul