Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
förra hösten. om dubbelhet. om att känna sig delad. inspirerad av eva stina byggmästar.


Clownens ansikte

Ansikte vitt som död
näsa gnistrande röd
det vilar en sorglig melankoli
över de skrattande ögonens glans

Ansikte mitt itu
näsa snyftandes nu
det vilar en jublande dubbelhet
över de gråtande ögonens glans




Fri vers av pastorn
Läst 457 gånger
Publicerad 2006-12-12 12:45



Bookmark and Share

  nattig
Fastnade för denna, för det var så fantastiskt träffande. Jag har nämligen fått upplevt att vara clown. En riktigt busig och rolig upplevelse. Men jag kan tänka mig att vara rolig jämnt som en clown, till slut kanske man inte ser mäniskan bakom det stora leendet. Mycket fint skrivet. Nattig
2007-01-31
  > Nästa text
< Föregående

pastorn