glöm aldrigJag gick sakta över gården. Mina trötta ben släpade sig genom snön. Jag försökte småspringa lite så att jag inte skulle frysa men mina ben orkade inte. Jag huttrade till och drog åt halsduken lite hårdare. Samtidigt som det började snöa så rann det en tår nerför min kind. En tår av blod. Det var inte första gången så jag blev inte rädd. Men jag försökte ändå gå lite snabbare. Det blev bara kallare och mörkare för varje sekund som gick. Nu var jag precis vid platsen där det hade hänt. Platsen där en flicka för 7dagar sedan hade hittats död. Det konstiga med flickan var att hon aldrig hade funnits. Hon hade ingen identitet och trots att hon bara var ett barn så hade hon inte anmälts saknad. Jag stannade till när jag kom fram till platsen. Det var underligt att det fortfarande fanns blod i snön. För det hade både snöat och regnat den senaste veckan så det borde ju har försvunnit. Det tog ett tag innan jag märkte det. Men det var redan försent. Jag försökte springa men hon höll fast mig. Flickan höll fast mig. Det enda jag minns är flickans långa, svarta hår och de mörka ögon som stirrade på mig. En annan sak jag minns men som jag helst vill glömma är vad hon sa.
|
Nästa text
Föregående hallon
Senast publicerade
du dränker mina ord vi pratar som om vi visste allting vi kan alltid låtsas att livet betydde nåt jag ska ge igen för allt du aldrig gav mig var blev det av? du vände upp och ner på min värld på tre röda sekunder, vart tog du vägen sen? som om ditt hat vore skäl nog hand i hand Se alla |