vem är hon, din mor
som sitter där bredvid dig
vars blod
hindrade din existens
skapade dig
ditt kött
ditt bleka kött

vars hand greppar
runt ditt hjärta
just nu
med hullingar
gräver in med målade naglar
som pressar
dig in i livmodern igen

som håller en smutsgrå pistol
mot din panna nu

som tryckte av smith eller wesson,
han kunde hetat vad som helst,
mellan sina lår
och skapade dig
en pojke
med evig skuld

för du vet
kvinnorna blöder för dig
jeremy
det rinner blod
mellan de andra läpparna
bara för dig,


och vem är mannen
som alltid går bakom dig
trampar
död på växterna
plockar upp dina tankar
söndermalda
och flammande

som skrattar torrt
mot spegeln
när du klär av dig naken
och pressar in en skruvmejsel i ögat
punkterar det
för att något
vadsomhelst
ska rinna ner för dina kinder,


vem är du jeremy
är du en
exploderande frukt mot asfalten
tarmar och slem
en ständigt
nedgående spiral
ett ständigt misslyckande

är du dina svarta lungor
din dödsångest
dina ord du tatuerar på din kropp
är ditt ego
en kompass som leder dig hem eller bort

jeremy

dina fötter har frusit ihop
med marken
och dina mörka granitvingar
är för svaga
för tunga,


ser du den den fladdrande
figuren som
springer på perrongen
när vinddraget försöker slita ner honom
på spåret
och bara då
det är bara då han springer

han trodde svaret fanns i sitt namn
uttalat av andra,
det gör de alltid - de som tror sig vara
förmer och bättre

eller att svaret fanns i en flicka
att det skulle föreställa
ett hem
en återkomst
till rummet han kom från

det är först nu
när han vet
hur märkligt det är att vara människa
han inte hoppas längre
eller lyssnar till vinddraget på perrongen
efter någon
som lockar
med hans namn