Hon

Hon är för mig den renaste magi
Hennes ögon bär på en skogstjärns hela djup och vishet
men samtidigt fulla av liv, nära till skratt och lek
Hennes leende lockar mig alltid att passionerat omfamna henne
och ömt kyssa hennes mjuka läppar
Hennes personlighet är som ett naturens konstverk, prunkande och ständigt växande
med fast rot och blomster som tidlöst blommar
I hennes närhet finns ingen sorg, för livet själv dansar på gröna ängar

och alla dansar skrattande med
Hennes träd och mitt omfamnar och omslingrar varandra,
bildar en ny art fylld av liv, kärlek och hopp
som blommar för evigt


Emil Südow
7 april 2006