så här lik dig blev jag
när jag träffade dig
hade du legat hela mitt liv med rör genom munnen
med slangar i armarna
i en kropp livnärd på substanser
och genom rummet ekade ditt avtagande som sekunder
det har även legat drivor av människor utanför
mänskliga högar av närvaro
men innanför reste du murar och tjocka portar för att stänga alla verkliga förhållanden ute
det har berättats för mig att du önskade höga murar kring alla gränser
att du bara tog till dig de allra närmaste
det är då du undrar om du lever
jo du lever
det är så uppenbart när du rör dig mot allt det vita
hur du formar världsalltet med dina händer som om du redan visste
att när tiden kom var dina konstlade murar rivna
och alla själar lika
din kropp föll fridfullt över till tolerans