Jag känner med henne, jag har gång på gång tagit in alla ord i mina öron och bearbetat dom i min hjärna, försökt hjälpt och förstått på bästa sätt. Nu när jag jag själv står här, känner jag som henne för första gången.
Den lyckan, begäret att få vara hans, bara för en sekund, sen kan jag leva ensam i 3 veckor till. Utan kontakt eller konkreta svar. Ni är idioter båda två och han är utan tveka en idiot i fyllan, som tagit för många karate- och tyskalektioner. Snygga idioter är vad vi vill ha och vi får allt. eller hur raring.
När vi säger nu menar vi nu. Det är inte ett skämt! Ego? Diva? var det ens en fråga? På hemmaplan finns det inte någon som är snyggare än oss. Men sen då, vad händer? har vi fastnat i ett vakum? Ska vi vänta? Raring ska vi välja andra vägar? När dom ropar vänder vi ändå tvärt. Ska jag vända till någon som stundvis sätter mig på en trehjuling. Vad var det du sa, säger han \"men\" är det tack och hej, eller? Blir det kanske bättre om faktiskt jag \"gråter en skvätt\" och vänder åt ett annat håll, det gjorde väl du? Detta vakum är ett val inte ett måste.

Du och jag är trots allt Vi.