Om att möta frestelsen.
Skogsflickans möte
På uppdrag att hämta vårt vatten
jag glömt varje känsla av skam
och dansar vid källan om natten
där Härskarens följe drar fram
Åh Härskare! Van vid att vinna
Ni tyglar Er nattsvarta häst
i jakt att på ägorna finna
den brud som behagar Er mest
Trots att jag så väl anar fällan
så hettar allt blod i mitt sinn
då plötsligt Ni ser mig vid källan
och skyndsamt Er häst håller in
Fast klädd i de enklaste tyger
och född på det skogarna ger
jag lärt av de älvor som flyger
att dåra var en som mig ser
Jag kommer från fattigmans kojor
på urskogens dunklaste plats
så slå mig i gyllene bojor
och för mig till glittrets palats
där narrar och hovdamer sjunga
och klä mig i drottningens skrud
där vinet ska svalka min tunga
och siden ska smeka min hud
Men just då Ni fram mot mig rider
att lyfta mig upp emot skyn
en slöja för ögonen glider
och ger mig en blixtrande syn:
Jag ser min familj i sin hydda
de vänner som har mig så kär
att de skulle dö för att skydda
mig mot allt vad ondskefullt är
Och skulle jag lämna de kära
så fanns väl min själ inte alls
Vad skulle jag då med Er ära
och glittrande guld om min hals?
Så just som Ni tror att Ni vunnit
och fört mig till ägandets hamn
jag kvickt likt ett rådjur försvunnit
i skogarnas skyddande famn