Redan medlem?
Logga in
mellan rödaste lakan, ensam och lugn 01:20
Livsspårhuden åldras utsidan inte lika smidig mina lår och armar insidan av dem dock som den lenaste fanér slipad och oljad
efter sommarens gyllene reflekteras nu bara ljuset absorberar ingen värme till mitt inre
Fårorna av glädje pryder mina knotor och glittret i de blåa är
Delar är gjorda mycket är kvar skolas i livet och vilar i drömmarna
Åldern är tveksam men kroppen vet sina spår
Tystnad och åter tystnad hyllar mig
Fri vers
av
Annika Gustafsson
Läst 352 gånger Publicerad 2006-12-23 10:58
|
Nästa text
Föregående Annika Gustafsson
Senast publicerade
Tillgång Embryo Mina nya ordspråk II Tankegångar Tackar Moder söndag 22 /3 Tackar igen Längtan Se alla |