Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
mellan rödaste lakan, ensam och lugn 01:20


Livsspår

huden åldras

utsidan inte lika smidig mina lår och armar

insidan av dem dock som den lenaste fanér

slipad och oljad

 

efter sommarens gyllene reflekteras nu bara ljuset

absorberar ingen värme till mitt inre

 

Fårorna av glädje pryder mina knotor

och glittret i de blåa är

 

Delar är gjorda

mycket är kvar

skolas i livet och vilar i drömmarna

 

Åldern är tveksam

men kroppen vet sina spår

 

Tystnad och åter tystnad

hyllar mig




Fri vers av Annika Gustafsson
Läst 352 gånger
Publicerad 2006-12-23 10:58



Bookmark and Share


  Mikael Lövkvist
Jättefin dikt som växte sig starkare för varje rad. De sista fyra raderna är, för mig, makalöst bra.
2006-12-23

  Jonas Hagén
här känns det flyt att du kommit till rätta, lev väl! Jonas.
2006-12-23

    Cammo
vackert skrivit
2006-12-23
  > Nästa text
< Föregående

Annika Gustafsson
Annika Gustafsson