kryper tätt intill mig
bokstävers små fötter
längs sänglakanets
små tysta veck

håller varandra i handen
bildar små ord
så sött
med alla dessa streck

kalla är de tillsammans
lägger sig i hjärtat
vilar där
alldeles näck

fryser sakta mitt inre
vandrar på stigen
stannar en puls
fyller en skräck

somnar i orden
med dina lögner
längs min hals
rinner en bäck.