På knä med munnen full av hans kärlek som hon hade lärt känna den. Och kanske var det så hon ville ha den. utan omsvep eller vackra ord. Bara en besk eftersmak och några tusen kappsimmare som dör i ett hav av saltsyra. Och han har redan knäppt igen byxorna, börjat fixa kaffe och tänt en cigg. Bara hon kan inte röra sig. Sitter kvar som förstenad. På knä med munnen full av hans kärlek. För visst är det så kärleken smakar, beskt och kladdigt i flera timmar efteråt, vad man än dricker eller äter, finns eftersmaken ändå där. Eller? Finns det något mer. Visst hände det att hon fantiserade om en förstulen smekning över ansiktet, en knappt nudda puss på kinden. För visst är även det kärlek. Men den finns kanske bara i hennes drömmar.

     Hennes ögon fixerade vid hans ansikte. Han bläddrar lite förstrött tidningen, verkar nästan ha glömt bort henne där hon sitter på hans kala köksgolv. På knä med smaken av hans kärlek som ett skavsår mot tungan, mot gommen, mot svalget. Och mascaran som hon spenderade åtminstone en kvart på, som svarta ringar runt ögonen, läppstiftet det rödaröda utsmetat som en clownmun. Och fläckarna på hennes blus av tunn vit bomull. Örfilarna som fortfarande bränner mot hennes kinder. Med munnen full av hans kärlek. Det enda sätt han vet att uttrycka den på. Och kanske är det så hon vill ha den. Jordisk, djurisk. Utan vare sig rosor eller parfym. Utan konstgjorda grimascher och leenden. Utan allt relationsdrama och falskt parningsbeteende.

     Doften av det nybryggda kaffet når hennes luktnerv. Men hon kan fortfarande inte röra sig, bara svälja och svälja om och om igen. Med skavande knän och munnen full av hans kärlek. Han fyller långsamt en mugg med hett svart kaffe och tänder en ny cigarett. Och hon kan inte slita ögonen ifrån hans orakade ansikte. Och som från ett avstånd av några hundra mil: "Ska du ha lite kaffe innan du går?" Men fortfarande vägrar hennes kropp att lyda. Allt hon kan göra är bli sittande. På knä med munnen full av hans kärlek.

     Är det nu hon ska skrika för full hals att hon älskar honom, som en löpsk katta. Är det nu hon ska skjuta rygg och pissa in sitt revir kring hans kök, stryka av sina könsdofter mot hans ansikte. är det nu hon ska.. är det nu hon ... Om hon bara kunde resa sig. Men benen vägrar lyda och smaken av hans kärlek skaver fortfarande mot tungan, mot gommen, mot svalget.

Så gick en sekund en evighet till.

Och sedan tio ljumna kaffeminuter.

- Hejdå ses vi nästa helg igen

Och sedan språngmarsch på gelében mot bussen

Och en ilning mellan benen som ...

Som ... bara smaken av hans kärlek kan bota

     Och när mobilen piper fram ett sakligt konstaterande: "du glömde dina cigg". Och med kinden hårt tryckt mot det kalla glaset mot yttervärlden vet hon att han älskar henne lika mycket som hon, älskar honom.

     Han tittade efter henne där hon sprang mot bussen. hennes rufsiga hår som hon förtvivlat försökte handkamma samtidigt som hon rättade till sina byxor. Han log lite snett. det var något speciellt med henne. Något han inte kunde sätta fingret på. Mer än att ingen han träffat tidigare suga kuk som hon. Han fimpade i den tomma kaffemuggen och vred igen persiennen. Första gången trodde han nästan att han skulle dö. Aldrig förr hade han varit med om något liknande. Han kände fortfarande hennes kind i sin handflata. Och hennes utsmetade läppstifts avtryck tatuerat på hans pung. Den här gången hade han gått längre än vanligt, men hon älskade smärtan. Han kände det på sig. Hennes bröstvårtor styvnade i takt med hans bestraffningar. Och ju mer han hatade henne desto kåtare blev hon. Hon gillade det. Den lilla slynan. Han visste det, bara sådär. Hennes bedjande ögon som bara ville ha mer och mer och mer - smärta. Han kände hennes längtan efter att han skulle köra sin kuk djupt in i hennes... Så slog det honom att han aldrig gjort det. Inte heller fick han röra henne. Fan, hade han verkligen inte fått smaka på henne..? Nej! Han kände hur han blev hård igen. och när han såg hennes cigarettask på bordet... plockade han upp mobilen.  du glömde dina cigg ... i hopp om att det skulle få henne att komma tillbaka.

     Hon sjunker ner i sina funderingar så att hon missar sin vanliga hållplats och är tvungen att gå tillbaka fyra hållplatser innan hon är hemma. På vägen passerar hon en liten kvartersbutik, går in och köper en ask cigaretter. När hon kommer ut på gatan igen tänder hon genast en och blir stående en stund. Ska hon vända. Åka tillbaka. ta reda på vad han vill. Det kan ju inte bara handla om cigaretterna. Till slut bestämmer hon sig för att gå hem och borsta tänderna i en kvart istället.

     Hon öppnar dörren och tar fram mobilen. Läser hans ord igen och är nästan på väg att vända om, igen. Nej han kan gott få vänta eller skicka ett nytt meddelande och tala om vad han egentligen vill. Hon suckar, lägger ifrån sig mobilen på byrån och klär av sig. Han kan fan vänta. Hon tappar upp ett varmt bad och medan badkaret fylls upp stirrar hon på sig själv i spegeln. Hon är ful. Munnen alldeles för stor och bara bra till en sak. Men det är hon ju å andra sidan jävligt bra på. Näsan är sned och alldeles för lång och smal. Hon kniper åt lite i skinnet  kring midjan. Och visst är hon lite småfet också. Hon förstod så väl om han äcklades av henne. Men det är klart han protesterade ju faktiskt aldrig när hon ringde och frågade om hon fick komma. Och han bjöd ju faktiskt alltid på kaffe som om han egentligen ville att hon skulle stanna en stund. Det var faktiskt alltid hon som hade så bråttom iväg. Bort från honom. Från skammen. Eller om det bara var hennes rädsla för att visa hur mycket hon älskade honom. Hon kröp ner i badet och försökte låta bli att tänka på hans sms. Vad det nu egentligen betydde. Älskade hon honom?

Metallicas -  And Justice For All; vrålade  ur högtalarna. Han halvlåg naken i soffan medan han blåste rökringar mot taket. Imorgon var det vanlig dag igen. Hans dagar som mentalskötare var räknade. Han skulle säga upp sig, han väntade bara på att något annat skulle dyka upp. Fick någon veta att han dessutom knullade patienter skulle han åka ut, kanske till och med bli polisanmäld. Det var hon fan inte värd, ingen kvinna var värd det. Han kollade mobilen, inget svar. Så hon ville trilskas, spela svår. Men låt gå för det då. Han visste att hon satt och led och ville säkert inget annat än att rusa tillbaks hit och bli ordentligt genomknullad. Han visste det. Ändå skulle hon spela sitt jävla spel. Jävla bulimifreak! Varför hade han inte fått knulla henne? Han trummade rastlöst på mobilen och lekte lite med tanken; om han skulle skicka ett mess till. det andra var ju ändå neutralt. Han drog handen genom sitt blonda hår och lät fingertopparna glida runt läpparna medan han funderade. Han visste inte vad det var som gjorde henne så speciell. Men han visste redan första gången hon kom in på kliniken att han ville ha henne. Hennes sätt att prata. Hur hon tittade ner i marken när han närmade sig. Andra skulle uppfatta henne som blyg och försynt men han visste. Hon var en djävul i en kvinnas kropp. Han bestämde sig och skrev; Träffas imorgonkväll?

- Vart ska du?

- Ut!

- Halv tio på kvällen? Du har skola imorrn.

- Lägg av för fan. Du är inte min morsa heller.

Hennes syster suckade tungt ryckte på axlarna och riktade åter sin uppmärksamhet mot någon tvsåpa.

     Det var mörkt när hon sneddade genom den lilla parken och sen vidare ut mot höghusområdet där han bodde. Han ville träffa henne redan imorrn kväll igen. Varför? Tankarna fladdrade. Och varför hon faktiskt var på väg hem till honom redan nu visst hon inte heller. Kanske behövde hon bara se ljuset från hans balkongfönster. Kanske behövde hon promenaden för att tänka. Vad fan var det egentligen hon höll på med. Han var ju för fan nästan gammal nog att vara hennes farsa. Benen gick nästan av sig själv och till slut stod hon nedanför hans balkong och såg att det lyste. Skulle hon? Han hade ju faktiskt skrivit imorgonkväll, inte ikväll. Och hon ville inte göra honom arg. Hon satte sig på en sten och tände en cigarett. Medan hon rökte satt hon och stirrade upp mot ljuset från hans balkong. Hon rökte två cigaretter i snabb följd innan hon svarade på hans senaste sms: Jag tror jag älskar dig men fan alltså jag vet inte.

Han stirrade på messet..

Helvete. Vad fan menade hon. Vadå älskar. Varför i helvete skulle hon blanda in kärlek i saken. Han slängde mobilen på sängen. Gick ut på balkongen och tände en cigg. Det var alldeles stjärnklart och månen hängde halvfull. Han önskade sig dit. Ut i kosmos, sväva runt i frihet... total frihet. Han tittade ner och kände hur hans blod frös till. Var det hon? Jo där stod hon, under trädet och försökte tända en cigarett med en tändare som hela tiden slocknade i blåsten. Han lutade sig ut över räcket på armbågarna och visslade. Hon tittade upp. Även om det var mörkt så kunde han se att hon rodnade förläget.
- Hej! sa han och kände hur hjärtat slog snabbare. Hon var så vacker när hon blev blyg och inte vågade möta hans blick. Hon svarade inte utan tittade ner i marken.
- Vill du komma upp? Hon tog ett steg tillbaka under trädet och han kände att hon tvekade.
- Stanna där! Jag kommer ner och öppnar. Han drog snabbt på sig sina jeans och rusade ner för trappan. Hjärtat pulserade och fan ta henne om hon inte var kvar. Han kände upphetsningen strömma genom sin kropp och han nästan flög ner för trapporna. Fan ta henne, mumlade han högt. Han rusade ut genom porten och såg henne inte. Helvete. Hans blick for snabbt fram och tillbaka över gården men hon var borta.

- Letar du efter mig? hörde han bakom sig. Han hoppade obemärkt till och vände sig om. Hur fan hade hon kommit in i porten

- Och vafan ska det här betyda; skrek han så att det ekade i trappan och höll upp sin telefon i hennes ansikte. jag tror jag älskar dig men fan jag vet inte. Ja vafan skulle det betyda - Att hon ... faktiskt älskade honom, att hon ... Hon slog instinktivt ner blicken som hon alltid gjorde inför honom.

- Jag vet inte; viskade hon. jag vet faktiskt inte.            

Hon kände hans blick bränna mot sitt ansikte och kände sig plötsligt naken. Omedvetet försökte hon skyla sig så gott hon kunde med händerna.

     Så stod de en lång stund. Tysta. Mittemot varandra tills hon började gråta. Varför i helvete hade hon skickat det där meddelandet och varför varför hade hon inte sprungit sin väg när han ropade från balkongen. Varför?

Varför i helvete. Varför?

- Fan också; hörde honom muttra - avlägset. Och sen hans hand som torkade bort en tår på hennes kind.

- Fan då liten. Hörru gråt inte, Förlåt.

Men så fort hon kände hans armar omkring sig skrek hon rakt ut som om han stuckit en kniv i henne. Knuffade till honom hårt i bröstet och rusade efter lite fummel med porten tillbaka ut i natten. Och när hennes telefon ringde kastade hon den ifrån sig och fortsatte springa tills hon inte längre hörde signalerna. Då stannade hon. och blev bara stående.

- FAN OCKSÅ; skrek hon

FAN OCKSÅ.

Han sprang efter henne muttrandes svordomar med varje andetag. Varför? Det visste han fan inte. Eller jo; det visste han men han skyllde på att det var för att han vill knulla henne åtminstone en gång. Vare sig hon ville eller inte. Och Ingenting Annat. Fan har hon tagit vägen då. Han stannade upp och flåsade en stund. Då fick han syn på henne. Helt blick stilla mitt på gräsmattan där ungarna brukade spela boll. Några meter från busshållplatsen bara. Han började gå mot henne. Försökte lugna ner sig, men det var han både för kåt och bekymrad för. Han ställde sig bakom henne. Hon reagerade inte förrän han slet tag i hennes jacka och vände henne om.

- Vafan är det med dig? VA? Varför i helvete stack du iväg sådär? VA?

Han höll henne hårt om axlarna och ruskade henne lite.

- Men svara då FörFan.

Hon tittade upp. Mötte hans blick.

- JAGHATARDIG! men tårarna avslöjade henne. Han hånskrattade.

- Eller hur bruden.

Hon försökte göra sig fri. Men hans grepp om hennes axlar hårdnade och han drog henne obevekligt mot sig.

- Vart tror du att du är på väg va. Du stannar här; väste han och kände hur han blev ännu hårdare av själva situationen. Fan han ville ha henne nu. Knulla henne där mitt på gräsplanen. Hårt, som den slyna hon var. Han tog tag i hennes hår och snurrade in sin hand i det. Hon flämtade till och försökte vända bort huvudet. Hennes bröstkorg hävde sig upp och ner allt häftigare när han slet upp hennes blus så att de små brösten blottades. Han tog tag i ena bröstvårtan och vred om. Hon kved lite. Men inte mer än att han tog det som att hon tyckte om det. Han kysste henne hårt. Tvingade in sin tunga mellan hennes läppar samtidigt som han drog hennes huvud bakåt. Efter en stund kände han hur hon började slappna av och besvarade hans kyss. Nu eller aldrig tänkte han och började fumla med sin gylf. Han förde in hennes hand och viskade i hennes öra att ikväll skulle han knulla henne tills hon talade i tungor. Men när han började dra upp hennes kjol slog hon bort hans hand.

- Jag vill inte. Men jag kan suga av dig om du är kåt.

Han drog hennes huvud hårt bakåt.

- Så fan heller. Nu får det fan vara slut på dina jävla lekar, slyna. Jag ska knulla dig på riktigt.

Han drog hennes huvud ännu mer bakåt. Han var fan hård så det nästan gjorde ont nu.

- Annars kan du sticka åt helvete din lilla fitta. Och ge fan i att ringa nästa gång du är kåt.

Han knuffade undan henne och precis som han trott stod hon kvar, med tårar i ögonen och blicken mot marken. Han gick fram till henne igen och kysste bort hennes tårar.

- Såja gråt inte. Så farligt är det inte.

Han smög in handen under hennes kjol och stelnade till. Vafan? Han släppte hennes hår och backade undan ett par steg. Hon stod kvar som förlamad. Han visste.  Han visste hennes hemlighet. Hon blundade och förberedde sig på örfilen. Men den kom aldrig. Och efter en stund öppnade hon ena ögat lite lite och genom tårfuktig ögonfrans såg hon honom stå ett par steg bort och stirra på hennes skrev. Hon öppnade ögonen helt och tog ett steg mot honom. han backade inte så hon tog ett till, och ett till.

- Förstår du nu viskade hon.

förstår du nu,

      förstår du nu varför älskling.

                       det var aldrig meningen att det skulle gå så här långt.

Hon stod alldeles intill honom och deras andedräkter - vita dimmor i kvällskylan - blandades mellan dem. Hon såg upp i hans ansikte. Sträckte ut handen för att röra vid honom.

Han kände hennes hand mot sin kind och stod som förstenad kvar.

hon...var en han.. ekade det i hans huvud. hon ... hade en kuk.

Hur kunde detta vara möjligt. Hur kunde han inte ha förstått detta tidigare. Han hade aldrig läst hennes journal så noga. Ville egentligen inte veta något om henne. Och nu. Det här.
Han kunde inte röra sig och förvirringen gjorde honom alldeles matt.
Hon kysste honom fjäderlätt och han kände hennes svaga andedräkt mot sina läppar. Hennes hand vandrade ner och in under hans tröja. naglarna borrades försiktigt in i hans bröst och han drog efter andan. hon... var en han. Hon släppte honom inte med blicken medan hon gick ner på knä och slöt sina röda läppar runt hans mjuka kuk. hon ... hade en kuk - Helvete... Han kände hur han ofrivilligt blev hård igen. Han ville slita sig loss. Döda henne eller... honom. Men han stod kvar. Han andandes häftigare och hon drog sina naglar längs med hans rygg och borrade in dem i hans skinkor. Han kved till. Bet sig i läppen och vände sitt ansikte upp mot stjärnorna. Han såg ingenting. Allt var som en dimma. Han tog tag i hennes hår och kände hur han började jucka emot i hennes mun. Hårdare, djupare. Han hörde hennes kvidande röst långt bort och kände panikslagna armar försöka skjuta iväg honom. Han blundade och sköt in hela sin sats långt ner i halsen på henne medan hans sammanbitna tårar trillade ner för kinderna. Ursinnet pulserade genom hans kropp och han började slå med ena handen samtidigt som han höll upp hennes ansikte i hennes hår. Han slog och slog tills han inte längre hade någon känsel i nävarna. Allt var en dimma. Han kände kött mellan sina knytnävslag och blodsmaken i munnen rann ner från hans läppar. Så släppte han henne. Hon föll ihop på gräset som en säck. Han drog upp sin gylf och tittade sig omkring. Allt var så märkligt tyst och öde. Hon låg alldeles stilla med en skräckslaget tom blick. Hon såg död ut. Han hoppades det.
Han torkade sina tårar, vände sig om och började gå.

Fan, imorgon var det måndag igen...