jag har druckit de hav du bär i dina ögon
jag har druckit
de hav du bär
i dina ögon
de svarta haven ger dig något
du vet
bara inte vad
mörkret finner ett hem i dina ögon
när du ler
och så flykten du tar till dig sen
kapsylöppnandet
och
lårklättrandet,
det finns ingen ro
i en femväxlad själ
på en motorväg
till helvetet
med bakluckan full av
tomma vodkaflaskor
din rastlöshet du bryter ner
får dig att bita dig i handen
lämna små hål
där något
sipprar fram
något, ja vafan som helst
blod
var
splitter
minnen av glas
du ser igenom
och du hinner knappt
ta ett andetag innan du börjar på nästa
och nästa
och nästa
men kanske finns det hudklädda vägar
bort och ut
från dig själv
är hon
hon är
kanske
okorrumperad och levande
i sina kyssar
hon så villigt delar med sig av
är hon
hon är
kanske
bara en världskarta av misslyckanden
och du är en ö
varje människa
är en ö
som det känns just nu
så är min kropp ihålig
och när jag en gång töms
i dig
öppnar jag mig och låter mig
fyllas
med vad du än behagar
det du skapar
och jag förstår varför människor
tar livet av sig
när året tar sina sista andetag
och raketerna målar himlen
med konfettidrömmar
för ensamheten och insikten
är två farliga kompanjoner
och det gör
så ont
så jävla ont,
när man ser vad ens hjärta pumpat
runt i kroppen
och sedan förskjutit
och patetiken flödar
när du inte vet om du någonsin älskade henne
egentligen
du vet bara
att du inte älskar dig själv
och aldrig har gjort
och du byter gärna
dina leenden
mot beundrande blickar
dina ord
mot värmen från en annan kropp just inatt
din självrespekt
mot några timmars suddigt rus
just för inatt
eller
för en evighet
för alltid