Nu sorgens demoner sig orubbligt bana

in mot mitt väsens fördunklade rum

med frostiga svärd mot själens nirvana

de viljen nu offra mig sargad och stum

Till intet de krossat mitt lyckliga hjärta

i tusende bitar de splittrat mitt mod

min glädje de hölja i tårar och smärta

och dia begärligt mitt sjudande blod

Nu sorgens demoner i tistlar mig kläda

att bära i natten vid tystnadens härd

med iskalla röster de mässa och kväda

ord ur en skrämmande främmande värld

Till intet de söndrat min hemliga boning

och kuvat för evigt min lusta och glöd

ej skola de giva mig nåd och förskoning

så må jag då vigas åt mörker och död

Nu sorgens demoner sig orubbligt bana

in mot mitt väsens fördunklade rum

med frostiga svärd mot själens nirvana

de viljen nu offra mig sargad och stum

Bs-06