väckarklockans uppfodrande
ringning
klockan sju och jag drar mig en stund
du i mina tankar
du som blivit en del
av min tillvaro, en slags vana
och vi försöker hitta en balans
mellan avgrunder och självgodhet
och därefter
en kopp microvärmt
snabbkaffe
med ostsmörgås
och en snabb dusch
rakning och tandborstning
följd av fluorsköljning
och nystruken skjorta och morgontidning
med ytterligare hundra
dödade av några bilbomber
i irak
och en kort cykeltur
till samma jobb
med samma människor
och en koll i mejlens inkorg
och genomgång om vad
som bör göras i dag och vad som kan
vänta
medan den låga vintersolen sveper
sina livgivande strålar över bordet och obarmhärtigt avslöjar
damm och kaffefläckar från igår och förra veckan
och samtidigt påminner om att det har vänt
nu, vi går mot ljusare tider
nu, och det som sker i irak
sker så långt borta
att det nästan blir tveksamt
om det är
på riktigt