Fyrverkerier, sprutade på den mörka duken
lyser intet , som ett löfte
om att nästa år kommer ljuset att ta över.
Varje gång, vid tolvslaget den sista december
då himlen blommar i alla färger
får jag en klump i halsen.
Det är vackert
och skönheten är egentligen det är enda
som vi ska slösa tårar på.
Men inte i ingemanssekunderna
mellan slutet och början.
Då, under regnet av gnistor,
som hänför och når mig,
lovar jag tillbaka
att följa dem vart dem än brinner.
Min kärlek.