Lyssnaren till sorgliga låtar
pendlade mellan städerna
på jakten efter något
han hade tappat bort som förälskad.
Hans blick genom fönstret
fångade ej någon annans blick.
Hans kupé var öde.
Ingen vågade dras
till så mycket svårmod.

Det regnade i Staden.
Lyssnaren stod under sitt paraply
och väntade på grönt ljus.
Sorliga låtar spelades i baren
vid vägkorsningen
och inget, inget ekade mer
i den stora, svåra Staden.

Så många vykort som lyssnaren inte fick,
så många låtar kunde han utantill,
så många ofullbordade noveller
har han skrivit.
Ingen såg åt lyssnarens håll,
ingen kunde hans låtar.

Varken i den disiga, sovande,
döva eller viskande staden
fick lyssnaren sitt minne tillbaka,
städerna var för snåla för en sedel.
Än idag, i det svagt belysta köket,
vid sluten på de sorgliga låtarna,
skriver han P.S. i sina brev
och spolar tillbaka kassetter.