Redan medlem?
Logga in
Till en vacker vän som sakta tynar bort i själen
Du dör inför mina ögon
Vackraste av själar din röst är svag din hud är smärtsamt genomskinlig men därinne ser jag glöden från ett sant hjärta
Jag har sett din styrka drabbats av den vacklat inför den älskat i skydd av den
Men nu ser jag att du är trött så innerligt trött så jag släpper taget
låter dig dö
för att åter födas ur min längtan
Fri vers
av
Mareld
Läst 522 gånger Publicerad 2007-01-02 14:13
|
Nästa text
Föregående Mareld |