Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till en vacker vän som sakta tynar bort i själen


Du dör inför mina ögon

 

Vackraste av själar

din röst är svag

din hud är smärtsamt genomskinlig

men därinne ser jag glöden från ett sant hjärta

 

Jag har sett din styrka

drabbats av den

vacklat inför den

älskat i skydd av den

 

Men nu ser jag att du är trött

så innerligt trött

så jag släpper taget

 

låter dig dö

 

för att åter

födas

ur min längtan

 




Fri vers av Mareld
Läst 522 gånger
Publicerad 2007-01-02 14:13



Bookmark and Share


  Nattis83
Andlöst vackert. Förmedlar så starka känslor. Ryser. /Natalie
2007-01-08

  Gawain VIP
Förgängelse är förnyelsens frö... vattnad med smärta gror alltid något nytt
2007-01-03

  Flickan*i*L*för*Lycka*
Vackert, och sorgset..
2007-01-02
  > Nästa text
< Föregående

Mareld
Mareld