Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Life\'s a bitch and then you die, huh?


Innan jag dör av tristess

Hon knackade på fönsterrutan och log. Hon log åt ingen alls och kände sig redan lite bättre till mods. Öppnade skrivbordslådan och tog fram sina Gaulloises. Shit, bara två kvar! Och hamnade återigen på ruta ett.

För två år sedan märkte hon att hon hade blivit extra känslig när Sam inte fälllde ner toalettlocket eller glömde ta ut soporna. Sex månader senare hade hon tvångsomhändertagits efter att ha mordhotat Sam och försökt ta livet av sig själv.
Fast det ville hon inte tänka på nu. Det blev som ett stort, öppet gap som suktade efter henne så fort hon styrde in tanken på vad hon hade gjort. Inte för att hon själv tyckte att det var så farligt, snarare tvärtom, hon förstod inte alls varför hon var här.
Hon tände sin sista cigg och njöt av att dra djupa halsbloss. Amy kan säkert fixa nya sedan, tänkte hon. Amy är shysst, även om det ryktas om att hon är sjuk. På riktigt. Knäpp, liksom. Men jag vet inte, det kanske är alla andra som är knäppa?

13.40

Precis ätit lunch, fish and chips, har fixat cigg också.

Hon satte sig vid fönstret igen, hon älskade att kunna se en liten del av sitt gamla liv. Inte för att man egentligen såg något, en fotbollsplan, där tjugominutersrasten ägde rum, och några träd. Och stängsel. Som om det var ett fängelse eller något. Hon började skratta för sig själv. Jag?! På ett fängelse. Smålog fortfarande när hon tände den andra ciggaretten.

Det hette att hon hade ”grov psykisk störning med tendens till borderline”. Fan, idag måste jag prata med den där störda tanten som luktar tjära.

När hon kom tillbaka till sitt rum kände hon sig nedstämd. Instängd. Hon bet ner två naglar. Rökte en cigg. Öppnade skrivbordslådan och la upp sina saker på skrivbordet. Två tomma ciggarettpaket av märket Gaulloises, tre tändare (för två veckor sedan hade hon tydligen slutat med sitt självdestruktiva beteende och förtjänat en tändare, men hon hade alltid lyckats ha två i smyg), ett paket tamponger, en blyertspenna, en halväten KitKat och så den lilla anteckningsboken. Den enda ägodel hon fått med sig hemifrån, bortsett från några klädesplagg.
Bläddrade försiktigt igenom den, precis som hon gjorde varje dag, tills hon kom till den sidan där hon sist skrivit. Det var för fyra timmar sedan, hon hade mycket kort skrivit ner vilken sorts mat de åt till lunch. (13.40 Precis ätit lunch, fish and chips, har fixat cigg också.) Bläddrade upp nästa tomma uppslag.

17.48

Innan jag dör av tristess ska jag...

Det tog stopp. Hon satte sig på fönsterbrädet, som alltid, och tände en cigg. Hamnade i en sorts dimma mellan verklighet och dröm; kanske död?

Vaknade till med ett ryck bara fyra minuter senare. Hon hade bränt sig på ciggen. Fastän hon inte saknade att ständigt försöka befria sig själv, så kändes det som ett accepterande. Hon brände sig själv igen. Och igen. Smålog.
Alla tre tändare hittades, de tog ifrån henne allt hon ägde (hur hade dom tänkt nu då, när hon fick menstruation, va!?). Men det som smärtade mest var att dem tog den lilla anteckningsboken. Hennes lilla anteckningsbok.

Satte sig på fönsterbrädet.

Nu dör jag av tristess.









Prosa (Novell) av Ranki
Läst 365 gånger
Publicerad 2007-01-07 18:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ranki