Jovisst
livet är en dans på rosor
en dans med håliga fötter
och ihåliga löften
och dina ord som slår
in i väggarna och sedan tillbaka

Så varför
skulle inte livet
vara en dans på rosor?

När jag blåser iväg
så fort du andas på mig
för att jag blir svag inför dig
inte för
Aldrigaldrigaldrig för
inför

Det är därför jag dansar vidare
vidare,
bort från dig
från din mun som skjuter löften
om att laga mina fötter
att laga mina leenden
laga mina tårar
som gick sönder

(Hallå…. Hallå? … Hallå….!? HALLÅ!?
jag tror du har missat detta, men det var du
som skapade dom)

tårarna
glasgårikrasnärdetsnuddarvidgolvet

Men visst
det kunde ju du fixa
- Hallå hallå? Vem har inte klister och teeeejp?
sa du. och pekade på något som jag tyckte liknade
en sax
eller vänta
det är en kniv
en köttkniv
eller nej!?
det är en såg…
jaha…
det är en motorsåg
johejdu. Precis.

Så du tog upp mina tårar
(Ellerskajagsägadina? Jag vill inte ha dom..
du får ta dom…
TA DOM!)

Och började ”klistra”
- Men hallå? Du sågar ju!?
du gav mig ett sånt där
tystnu,ingenvillvetasanningen-
drömmarärmycketbättreflin

Men jag ville ha lagade fötter
lagade leenden

INGA JÄVLA FALSKA
                      ”HEJ,KOM,OCH,LJUG,LEENDEN”

inga nya leenden
inte dina leenden

Och jag vill sluta dansa
på alla dessa rosor

för du är en sån som får
mer sagt än gjort
eller ska jag säga;
Allt sagt, och inget gjort?

För bara så du vet;
du lagade inga tårar
inga tår
inga leenden
inga fötter
…


I

N

G

E

N

T

I

N

G


Du odlade nog bara
några miljoner taggar till
på alla dessa rosor
som aldrig vill ta slut

För vet du vad?

Det är precis så det känns.