Jag vill sitta i trädet
dagar då daggen blir damm
när daggen blir damm
vill jag sitta i trädet

Jag vill sitta i trädet
för ro skull
för min skull
och känna på vädret

Jag sitter i trädet
och grenslar grenen
gråtmild och grann
grenslar jag grenen

Orden kommer till mig
och fortsätter kvädet
jag kvad
då jag var full och glad
dagarna innan

Jag sitter i trädet
och filosoferar
vilar benen
tung som stenen
och reflekterar

Och jag vill sitta här uppe tills dagen blir kväll
sansad och säll vill jag sitta här uppe

Jag vill sitta i trädet på min gren
bland löv och blad
i ett skimrande, grönskande hav
om detta blir min död
faller jag till marken som en sten
eller singlar med löven när årstiden är sen
befriad och glad, finner jag min grav

Jag vill sitta i trädet
klädd i dess andedräkt
tryggt vilande mot dess åldriga kropp
viss att vara dess väsen nära släkt
och ur marken växer vi,
samman, i ett evigt förlopp

Jag sitter i trädet 
sluten avskild och stum
i det ljusa ögonblicket
av fullkomnad illusion
i en sällsam fusion
med det vackra trädet
och skapar mina rum

och jag vill sitta här uppe tills dagen blir kväll
sansad och säll vill jag sitta här uppe