jag står still
allt annat passerar
och jag
låter det

en levande staty
okänslig för beröring
ovilligt fast i

likgiltigt
mörker

jag lever
andas
men
det svarta
avskiljer mig

det är inget
pretentiöst
det är inget
självvalt

det är jag

era fingrar
mot en kall
grå yta

vet att

jag finns
därinne