Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nyfödd isängel



Kyrkklockornas dova klang ringde in det nya året. Tolv slag, som markerade att det gamla skulle läggas bakom och det nya ta vid. Tolv slag, som beslutsamt ekade i natten och obarmhärtigt trängde in i den lilla källarvåningen där C med van hand sminkade sig mer än vanligt och skålade med sin spegelbild i Systembolagets dyraste champagne. Kyrkklockorna följdes av ett ögonblicks tystnad innan ljudet från fyrverkerier tog över. C rättade till sin tajta klänning så att hennes kropps kurvor skulle framträda mer än vad som kanske ansågs tillåtet. Det var snart dags. Fyra timmar kvar till det som hade planerats i fyra år. Hon log glädjelöst och svepte i sig ännu ett glas champagne. I skenet från trettiosex vinröda ljus som hon ägnat en del av kvällen åt att tända, glimmade hennes ögon farligt vid tanken på vad som väntade. Rött och svart, blodrött och svart. Hon kikade ut genom en springa i gardinen. Nyfallen snö och en kall silvermåne. Det var nästan patetiskt perfekt.

C borstade de långa utsläppta hårlockarna och målade på ett lager läppglans på sina redan knallröda läppar. Efter en sista blick i spegeln och ytterligare ett glas rikemanschampagne gav hon sig ut i nyårsnatten utan kappa och handskar. Hon rörde sig längs gator av snö bland män och kvinnor som såg efter henne med oförklarlig längtan i blicken. Hon märkte dem inte. Hennes inre var fyllt av ett enda namn, en enda känsla och ett enda mål. Namnet var Gabriel Garcia, känslan var hat och målet var hennes oundvikliga väg.

Det var händelsen för fyra år sedan klockan fyra på morgonen som drev henne. Minnet omkring natten hade bleknat, men hon kom ihåg att hon lyckligt hade dansat sig igenom nyårsfesten, iklädd sin nyinköpta pärlvita aftonklänning. Gabriel Garcia hade varit påträngande, men inte mer än vad andra män kunde vara när de hade fått i sig ett par glas för mycket.

Strax före fyra på morgonen hade hon dragit sig tillbaka till hotellrummet och nästan omedelbart somnat mellan den obekväma sängens kalla lakan. Hon hade inte vaknat förrän han var inne i rummet, bakom henne, framför henne, över henne, i henne. Fastän rummet var höljt i dunkel visste hon att det var han, Gabriel Garcia. Mot hans muskler och kompakta kropp hade hon ingen chans. Hennes skrik tystades av hans vänstra hand innan hon ens själv visste att hennes kropp hade börjat forma dem. Klockradion hade visat 04.00.

Han hade våldtagit henne hårt och obevekligt. Efteråt hade han naken vandrat genom hotellets dunkla korridorer. Hennes tillvaro rasade samman. Hon hade rusat ut i den kalla vinternatten och irrat runt bland vassa iskristaller tills nattmörkret övergick i ett dagsljus som hon själv inte kunde se för sitt eget inre mörker. Nu hade demonerna som Gabriel Garcia gett henne sargat hennes inre i fyra långa år. Det fanns bara ett sätt att bli fri, och nu var hon på väg. Hämnden kändes som en efterlängtad befrielse och allt var planerat som om det stod skrivet med permanent skrift i nyårsnattens stjärnor.

Under de kommande timmarna var C nattens lysande primadonna. Hon vandrade som en oinbjuden men välkommen gäst mellan nyårsfester och nattklubbar. Människor drogs till henne, men hon sökte en enda person och det fanns inte utrymme för fler. Slutligen förstod hon intuitivt att han var på samma ställe som fyra år tidigare, på en nattklubb nära kyrkan. Det var en dryg kilometer bort, men hon skulle hinna.

Hon sprang åter ut i vinternatten. Stilettklackarna slog ljudlöst mot snön. Hon befann sig nu i en folktom del av staden. I ljuset från gatlyktor glänste klänningen som en svart diamant mot det gnistrande vita. C sprang allt fortare. Runt omkring henne dansade nyfödda isänglar, och när förvandlingen började fattade deras vingar eld.

Där, bland brinnande änglavingar i en istyngd natt, förvandlades hennes kropp till ett svartglänsande, smidigt djur. Hon stannade inte upp, utan fortsatte lika målmedvetet mot platsen där hon instinktivt visste att han fanns. Det sista som förvandlades var hennes röda naglar. De blev till långa klor just när hon såg att han stod utanför nattklubben och väntade på en taxi.

Nu var hon allt annat än sårbar och ögonblicket var inne. Hon kände ett vilt, djuriskt raseri inom sig. I samma stund som kyrkklockorna slog fyra slag tog hon språnget, det som markerade att det gamla kunde läggas bakom och det nya ta vid.




Prosa (Novell) av Aliah
Läst 614 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-01-09 19:39



Bookmark and Share


    Ionex_love
väldig bra, kunde inte sluta läsa vat tvungen att läsa den om och om igen..
Kram Ionex :)
2007-01-19
  > Nästa text
< Föregående

Aliah