Redan medlem?
Logga in
Om att resa i sig själv...
Över daggbegråtna marker
Mellan viskande trädstammar skymtar den, en smäcker, glimmande Enhörning som nervöst stampar med hoven i marken, frustar ångande andedräkt i tidig morgonkyla, spetsar öronen för Näktergalens ensliga sång.
Ruskar vilset sitt vackra vishetens huvud och då syns dess smärtande mankemang; det silverglänsande hornets spets är bruten.
Ensam måste Enhörningen finna sitt saknande. Störtar iväg i ekande, vildsint gallopp över de vidsträckta, daggbegråtna markerna.
Fri vers
av
Gyllene Varg
Läst 504 gånger Publicerad 2007-01-11 18:43 |
Nästa text
Föregående Gyllene Varg |