Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
\"nobody knows they\'re lining up to go insane i\'m all alone, i smoke my friends down to the filter but I feel much cleaner after it rains\" - tom waits


nihilist city







de sa en gång att vi två
var nihilister
utbrända
alkoholister

och bilarna brann
människor självantände
då solen
växte
på deras ögonvitor
det är inte värmen
inte ljuset
inte livet som kommer efter en
utan det är ilskan
som får din hjärna
att gå i lås
och din kropp att stanna
på ställen
du hatar att hata
i tankar
du förgörs av

de sa att inget betydde något
för sådana som oss
som oss två
du
kan du tänka dig?
vi var så lika
du och jag

rastlösheten
och fuckyoufingrarna
mungiporna
till öronen

men
tiden
går
lämnar
skuggorna
av
dem
vi
var
likt en lösning på gåtan om vilka vi blev

nu ligger du
på rygg
du är en sönderslagen
trottoar
bredvid en väg
du inte klarade av att gå

och jag borde inte berätta det för dig
men
de kommer att såga upp
min bröstkorg

det är sant

man får 100.000 kronor
om läkarna får såga upp din bröstkorg
i studiesyfte

det är sant

att jag ser en storm inatt
hastighetsskyltarna
dansar likt löv i vinden
och det skriker mot rutan
bågnande fönster
hotande vassa kanter
reflekteras
i mitt ansikte
och kanske
ditt


det är också sant
att jag aldrig hittar tillbaka igen

och jag påstår
att jag glömmer dig varje dag
lite mer
hela tiden
och jag har fått veta att du som rökare
kan hosta upp vatten
till läkare
i en kopp
för 500 kronor i timmen
i studiesyfte

och det är sant
att jag varit på resande fot
sedan jag lämnade
dig bakom mig

och din brutna ryggrad
sitter fastkilad
i mina inre organ
tusen
benflisor
så kom, såga upp min bröstkorg
om du vill
låt blodet
tapetsera väggarna
så kom
låt mig hosta upp mig själv
i en kopp
för vem vet?
kanske hittar de mig
nånstans där

i blodet
och slemmet
som är jag
som är du

och du, jag vet vad
som hände;
jag höll baseball-träet
gömt
under rocken
och du såg mig aldrig komma
men jag
älskar dig det vet du
och inte bara mig själv
som de påstår
som du påstod tillslut min vän

jag ser dig ibland
i smutsiga
lerpölar
under mina kängor
då ler jag
liksom du

och det är sant
att jag lämnade dig där
och reste
men jag lovar

de hittar dig en dag
det lovar jag
nångång
när de har vägarna förbi
nihilist city











Fri vers av Robert W
Läst 728 gånger
Publicerad 2007-01-14 22:20



Bookmark and Share


  Yvonne Vigstrand
Jag kan inte sluta läsa dina alster....allt du skriver berör...och just denna går så djupt in i mig...kanske för att man se sig själv ibland...men hursomhelst så är just denna dikt som en hel berättelse i sig.....och vilken känsla du får med.....helt jävla otroligt!!!!!!!
Du får högsta betyg men en femma är inte nog....massor med stjärnor följer efter**************************************************

Du har verkligen en begåvning.....

Många kramar från Yvonne
2007-01-15

  Lola
Den här går rakt in i mig.
Jag kommer för tillfället inte på något mer konstruktivt att skriva, men jag kommer att spara den och läsa den många gånger till.
Ändra för fasen inget!
Vilken underbar titel - så jävla snygg! Snyggt att du avslutar med den. Snygga metaforer, trottoaren, gatan... slem, blod, baseball-trä, kängor, pölar... fan vad snyggt.
Som sagt, den går rakt in i mig.
2007-01-15

  am
det är något speciellt jag verkligen gillar med denhär dikten. kanske för att det känns att du beskriver mer, eller nåt. det gör att man får upp mer bilder i huvet. :)
2007-01-15

  Stefan Ek
haha... jag vill också att de sågar upp min bröstkorg. nihilst city, där har vi alla bott, fy fan.
2007-01-14

  Mmm
Förtrollande äro dina texter, jag sugs in i virrvarret. Svårt att förklara, men känns som att jag är någon annanstans när jag läser(i din värld) och vaknar upp hemma igen när jag läst klart....härlig känsla!
2007-01-14

  Arwen
våldsamt och vackert, gillar det ärligt brutala
2007-01-14
  > Nästa text
< Föregående

Robert W
Robert W