Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

pojken och staden



det låg något hotfullt
över hur solen kastade ljusglimtar
genom fönstret
mot väggen
rakt igenom frusen lekamen

vindilar i lövfallna ekar
viskade om stadens sömnlöshet
om nätter utan slut
om stormar utan ände

minnen från omkullvält gräs
hur strån bändes och gick av

en frän lukt av förmultnelse
när du reste dig och gick
utan att se bakåt
över axeln

farväl

och välkommen

till natten




Fri vers av Smultris VIP
Läst 740 gånger
Publicerad 2007-01-15 01:25



Bookmark and Share


  TiVa
Den här skrämde mig lite, faktiskt. Jag som är rädd för natten, sömnsvårigheter, skrämdes av hur väl du har lyckats fånga just övergången från den trygga, säkra dagen till en mörk natt där det ryms så mycket som vi inte riktigt känner till... En femma, naturligtvis..
2007-01-29

  [ShadowWalker]
Hur tom det vackra i stunden kan verka hotfullt irriterande nästan agressivt emot ens själ när kärlek kommit men också lämnat, hur ett förut så fyllt utrymme kan kännas så enormt som tomrum...

Jag älskar natten...

Du är i sanningen fröjd att läsa...
2007-01-28

  clematis
Shit, den här dikten ger mig rysningar, grymt bra^^
2007-01-20

  Mats L.
Bra skrivet smulan
2007-01-16

  Ola Rydberg
Ja jag gillar ju när du
leker med det svarta
det blir skitigt
på ett snyggt sätt

Slutet är ochså
skitbra
2007-01-15
  > Nästa text
< Föregående

Smultris
Smultris VIP