Jag har sett dem

klipporna

när de väter sina tår
i skummande vatten

sällan doppar de knäna

jag trodde alltid att en sten valt sin plats för sin evighet
men kanske vill den bara bära fram mossa till trädets fot

och där i havet av läckande bläck
stannar min tanke otänkt och väntar

kanske skrattar klipporna när
vågorna slår sig vita mot dem

kanske leker stjärnor tafatt när
molnen vaggar jorden till ro

kanske föder eken ollon bara för att
se dem störta mot marken

Kanske står vi stilla
när världen rör sig