Allt eftersom kom natten
Den stilla blåsiga kalla
Som viskande skröt om katten
Som strök svansen framför alla

I skogen föll tall, björk o gran
Vågorna hävde sig över
På bron kraschade en vacker svan
Som vänligt bars bort utöver

Inatt skall vinden mindre vina
Barnet det sover sött
Ovetandes om andras pina
Att sakna en tår av rött