Han berättar aldrig för mig hur jag ska längta

utan lämnar mig där med mitt blodiga hjärta under armen

Han skriver små lappar och fäster dem under min hud

men där jag väntar på honom finns han aldrig kvar

Han sjunger om kvällarna till toner jag inte kan höra

men tystnar när skymningen smeker hans takfönster



Han är skuggor om natten

och den som jag älskar

Han pekar ovanför mitt huvud och betraktar mig förvirrat


undrar varför jag inte flyger