han stampar foten otåligt i marken solen står högt & sticker barnen i ögonen & huden. glassarna smälter i deras händer & sockerkristallerna smälter fast i huden, sura godiset från kiosken. tanten i kioskluckan torkar en flottig hand på den lösa t-shirten & flottet lämnar spår tvärs över hundvalpens ansikte & blommorna i bakgrunden.

flugorna driver omkring i små moln under den molnfria himlen, barnen viftar skrikande bort dom men den sockriga huden gör flugor närgångna & svettiga barnpannor gör ont när små snablar & instrument för små insekter sticker & slickar & dom skriker när barnögon svider när saltet rinner in. all salt ändrar färgerna på ljuset, det bryts annorlunda solen blir grön, havsvattenfrätt. det vita i ögonen blir rött.
- våffla med chokladsås på & indianströssel.\"
- du kan inte få chokladsås på mjukglass det rinner för mycket. det kommer rinna över. förresten vet du, du får som du vill men jag tar inget ansvar. tjugofyra tack.

glassåsen rinner nerför fingrarna han lägger en hand på klockan den får fingeravtryck som stelnar över glaset. visarna verkar förresten också stelna. barnen har börjat slå på varandra, sockret gör dom aggressiva, tristessen. överarmarna får blåmärken & små skrapsår av dom nariga knogarna.

hon kommer. springande har slkortet i handen. vanliga ursäkten det tog slut var tvungen köpa ett nytt. ja & det tog så lång tid.
- stan kryllar av barn visst är det fina barn säger hon, vännen. det är för att det är sommarlov som dom alla är inne i centrum.
- barndomen är som ett tjockt lager babypuder som har torkat in över hela kroppen, mer så. barn växer tills dom blir arton sen slutar dom bara, då spricker moderkakan, som dom bär runt på. skalet. den dunstar bort & dom blir vuxna. köpte en glass du kan också köpa en glass. jag väntar kan vi gå sen. kungsan om det inte är fullt.
- du fyllde arton får nån månad sen va?
barnen har slutat slåss nu säger dom att kiosktanten är tjock. tjocktant.

gräset luktar jord & är fuktigt i skuggan, men bänkarna är upptagna & det är för varmt direkt i solen. han får hålla hennes bägare med vaniljkulor hon skrattar i mobilen, det syns på ögonen också. det surrar av nån mansröst ur högtalaren. rosa djur åker karusell runt pappkanten på bägaren. dom har ballonger & skrattar. dom har barnmunnar.

barnen har följt efter till parken, dom har köpt papperspåsar som kiosktanten fyllt med sura godisar. pappret har stora flottfläckar & är nästan upplöst. barnfingrarna knäpper i takt, i en rosa helikopter, ska jag flyga hem till dig. hon ska snart gå, ska träffa. hon har smetat ut glass, runt munnen. torkar bort en klick som vecklas ihop i hennes mungipa när hon ler & säger.
- okey så nu får du köpa folköl & cigg, hur känns det? om vi åkt på festivalen kunde vi hängt i öltältet båda, sluppit köpt ut om vi åkt.
- jag åkte.
- va säger hon, själv?

- va fan. hon reser sig upp, blöta cirklar har börjat växa till sig på byxornas baksida. måste vi sitta länge här. till?
- i think i need a new heart tror jag.
- va säger hon. hon lägger en hand på hans, vad pratar du om. sen det andra: vet du, du skulle fått nån present. om jag varit bjuden alltså.
- kan jag ta skivorna nu alltså stephin merritt, var det. dumt hela det här. träffas.
- inte jag som ville träffas kunde skickat dom med posten. men du ringde. hon slänger skivorna åt honom, han fångar dom slött. några fodral öppnas & skivorna ramlar ut. hon reser sig, torkar byxorna: inte min idé.

hon går. barnen blåser upp dom tomma papperspåsarna & smäller dom under fötterna, pappret är tungt av flott & smällarna blir utdragna orkeslösa mer som nån som släpper ut luften ur lungorna lite, i taget.