Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag saknar min farfar.


Farfar, cancer och storebror.

Farfar var sjuk, det visste jag.
Farfar hade cancer, det visste jag.
Farfar hade haft cancer länge, det visste jag.


Min gamla bästa kompis kom hem till mig för 3-4 gången. Vi skulle till farmor och farfar.
När vi kom dit så hälsade kompis artigt på dom, och farmor sa:
-Farmor.
Och farfar sa, när han kom gående med sin rulator:
-Farfar.
Sen dess har alla mina kompisar kallat farmor för farmor. Vi var bara 7-8 år.

En gång när min bror och farfar fiskade, som dom ofta gjorde på sommrarna.
Min store bror var nog 11 år, så jag var typ 8.
Dom hade nog fått napp. Jag minns inget riktigt. Det var i alla fall soligt och min bror hade jordiga händer. Och helt plötsligt satt min bror fast i kroken, det såg ut att göra ont.
Jag kan inte titta på när min storebror har ont. Storebror ska vara stark, tyckte jag. Han ska skydda mig mot allt läskigt, eftersom jag inget kan skydda han.
Jag kommer ihåg en gång i skolan när storebror var ledsen för någonting. Jag kunde inte göra något annat än att tänka på att storebror var ledsen. Det är faktiskt samma sak som med min nuvarande bästa kompis, hon är som min syster. Storebror och hon är dom jag älskar mäst på hela jorden. Dom är dom ända som riktigt kan trösta mig.
Men i alla fall, jag kommer ihåg att farfar stog där med ett förstoringsglas och kroken hade åkt i långt, över den där lilla grejen som gör att krokar ser ut som pilar. Så det var väldigt svårt att få ut den så efter att farfar hade försökt få åt den ett bra tag fick storebror åka till sjukhuset.

Käpp, rullaror, rullstol och till sist säng.

Det är alla mina minnen från min farfar.

Jag kommer ihåg att farfar var väldigt sjuk en dag och att pappa cyklade dit för det var någon slags läkare där.
Kommer ihåg att pappa kom in i hallen och ropade till bror och mig där vi satt vi tven:
-Nu är farfar död.
Inga tårar.. Bara en stor tystnade, inte lång, bara jätte tyst. Och pappa sa:
-Vi gick ut ett tag och när vi kom in hade pappa dött. Vill ni gå och ta förväl och se honom en sista gång?

Bror gick dit, men inte jag. Jag kommer inte riktigt ihåg om jag inte orkade gråta eller om det bara var den stora chocken som gjorde så att jag inte ville dit.
Jag ringde i alla fall till kompis, hon började gråta när vi hade lagt på berättade hon nästa dag i skolan.

Jag grät inte förens på begravningen. Jag kommer inte ihåg så mycket av den, bara att jag grät, grät och grät.

Jag hatar på ett visst sett begravnings middagar. Man är jätte hungrig och sen ska någon nära person stå och prata om den avlidnen och minnen med den.
Jag kommer ihåg min mammas mosters begraving höll jag på att svälta ihjäl. Jag trodde nästan att jag också skulle dö.

Det är ganska konstigt. Jag kommer nästan ihåg fler minnen från min kanin som jag hade i ett år (när jag var sex), än min farfar som jag hade kännt i 11 år.




Prosa (Novell) av Ylwa Moon
Läst 412 gånger
Publicerad 2007-01-16 20:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ylwa Moon

Mina favoriter
DOCKHUSET