Då plötsligt där jag sitter vid en säng fylld av vacker fågelsång och cancersjuka celler –
då plötsligt går allting går runt, runt runt i mitt huvud

Dofter av rädsla, sorg, benbrott och sjukhusmat blandas - i mitt huvud
Känslor av len hy, plastblommor och en smulig bullkam blandas - i mitt huvud
Tankar om avokado, god kväll och tanten i röd tröja med rollator (som snart kommer att säga, ”nämen vilken fest”, för att sedan le och halta vidare) blandas - i mitt huvud

Och jag vet inte hur det går till,
men då plötsligt mittuppi tankarna om plastblommor och känslorna om smulig bullkam har jag fångats i en annan värld – i tårarnas hänsynslösa och fagra värld
Kan man gråta sig frisk?

”en värld där allting strömmar fram och röjer allt i sin väg hur du än försöker trycka
tillbaka – men håll bara inte emot ”

I tonerna av Cornelis sång inser jag plötsligt att –
Det här kanske är sista gången jag får hålla din hand?

Så där vilar jag min kropp på en stol,
fångad i en värld genomsyrad av tårar, benbrott och sjukhusmat och försöker att le,
Men tänker att det är kanske meningslöst, och att du ändå förstår att jag gråter trots att jag försöker dölja det för du ser på min mascara som rinner nedför mina kinder och du försöker dölja de med,
Försöker få mig att tro att du varken hör ser eller märker – För att du blundar

Och visst måste jag erkänna att din hud har övergått till att bli aningen blodfattigare, att dina armar och ben sjunkit ihop någon centimeter och att dina kindben syns påtagligare än för en vecka sen ,
Men att när du samlar styrka och gör en ansträngning till att le blir du som förut för en sekund, för visst har du vid all slags tillfälle varit en kämpe - alltid

Men varför ska jag ljuga för mig själv om något så självklart,
som tårar?