|
hiih, dikt, av mig. \'Fina flickor klättrar inte i träd\', det var min lilla systers kompis mamma som sagt så tydligen. Men de är inte som i den här. Jag tänkte lite på det fattas en tärning också när jag skrev den. vet inte själv vad jag tycker om den hä
Fina flickor klättrar inte i träd
Med vita linnen och blå jeans kjolar springer flickorna omkring på ängen med två träd två skyhöga träd den ena flickan ropar att nu vill hon klättra i träd och den andra flickan följer efter för hon vill också klättra i träd högt högt högt klättrar dem och de skrattar tillsammans de två små flickorna de två vännerna men när klockan blir sent när mörkret faller ner och stjärnorna tänds då får de gå hem till var och en för att nästa dag vakna och åter klättra i träd mamma ler åt dem på morgonen ’vilka fina flickor ni är’ och de ler fina flickor det är vad de är de springer ut och på lätta fötter tar de sig till träden de höga hög höga de klättrar upp nästan ända upp till toppen för det är så härligt att klättra i träd men även denna dag tar slut så småning om och de går hem igen men nästa dag är de på väg igen och den ena flickan börjar klättra högre och högre men den andra flickan står kvar flickan i trädet ser ner på henne och frågar ’varför kommer du inte upp?’ flickan där nere svarar inte ’varför kommer du inte upp?’ frågar flickan i trädet igen och den andra flickan svarar ’min mamma säjer att fina flickor inte klättrar i träd’ de ser på varandra de två flickorna de fina flickorna tystnad äger rum och tid solen skiner stillsamt allt är stilla och så uttalas ord igen ’varför säjer hon så?’ flickan i trädet undrar och hon där nere rycker på axlarna ’fina flickor klättrar inte i träd’ säger hon bara tystnad igen en svag vind leker i flickornas hår och i trädets gröna blad ’då är inte jag någon fin flicka längre’ orden uttalas ’för jag vill klättra i träd’ fortsätter hon där uppe bland molnen nästan träd är höga och så klättrar hon upp efter en sista blick på sin vän som står kvar ensam för hon vill vara en fin flicka hon kan i så fall avstå från att klättra i träd för hon vill vara en fin flicka den andra flickan vill leva och ha roligt då spelar det ingen roll om man är fin flicka man kan leva ändå och hon vill hellre ha roligt än att vara en fin flicka nu klättrar hon högt högt högt högt och flickan där nere vänder sig om och går försvinner ut ur den andras liv nästan för en fin flicka kan inte vara med en icke-fin-flicka vänskapen delar sig när de går olika vägar den ena går upp i träd den andra vänder om och de skiljs inte längre tillsammans ifrån varandra föralltid förevigt kanske tiden stannar inte fortsätter att gå och det gör flickorna också åt varsitt håll inte längre tillsammans ifrån varandra plötsligt är de ändå där mitt emot varandra av en slump de två flickorna de nu så mycket äldre flickorna än vad de var då vännerna som inte är vänner längre tystnad och sen tillslut leenden ett förlåt det är bra nu de är inte tillsammans igen men de är inte heller ifrån varandra
Fri vers
av
Lollan_
Läst 487 gånger Publicerad 2007-01-20 22:58 
|
Nästa text
Föregående
Lollan_ |
