en text

om ingenting

och allt

och utan poäng alls

ja, hon och jag stod och höll varandra i handen

tills hon valde att släppa

och det var ju synd

för jag grät varje dag

men om jag visste vad det var jag miste

skulle jag aldrig gråta

då skulle jag le för det guld hon ruvade

som var värt lika mycket som mina ögon

men nej

ingen vill åt dom i alla fall

men jag grät

och varje steg jag tog blev tungt

men det var länge sedan

Ja den där dagen

då jag satt på en gammal buss

sönder klottrade och ner hackade

och vill alltid sitta lägnst bak

för där ser ingen att tårarna rinner

om dom skulle blottas

nej jag gömmer dom där djupt inne

i de sönderhackade sätena

en man i medelålders som sitter och pratar

tjattrar i telefon

TYST DÅ!!

och samtalet han för är om allt

men det ända jag kan uppfatta

är att han varit otrogen mot sin fru

ja med en porstituerad thialändare när dom var där

på en kärleksresa

när han egentligen skulle ta med barnet

till bamse

men han gråter inte

nej det ska man inte göra om man är en man

med fru och barn

två tjejer pratar

tjattrar med varandra

om en kille

och stackars jävel

dom hatade honom

och ingen älskade honom

och han står alltid där ensam

och alla tittar på honom

en sådan där söndertittad trasa

som går där som en staty

en väldigt ful staty

och en rörlig

för han grät och då skrattade dom

ja, när man gråter skrattar dom

Det vet alla

för över allt ser man blickarna

som VILL gråta

men inte har förmågan att gömma

vad vi kalla sorg

jo, jag satte mig längre fram

och ratten han styrde var stor

den vällde över honom

men han tittade bara ut

för att hitta mer något större

men när man ser ögonen i spegeln

ser man spår av något

spår av tacksamheten

över att tårar inte väller

likt regnetöser

och vi reser i ett inte

här är vi tysta

här andas vi inte

för luften är inte ren

nej här är allt för litet för att andas in

för salt för att smaka

och nu hackade dom sönder där

där jag gömde tårarna

ögonen sprutade blod och jag kan inte göra något mer

än att låtsas att jag fick något i ögat

jag kastas genom fönster

och tappar förmånga tänder

men ingen ser att det svider

ingen ser att dom svider

på mig

och dom tar mina fotsteg ifrån mig

ja dom river i det lilla blod jag har

kallt som snö

som yr i väder

för storm är det som ska ta oss här ifrån

men jag kan inte direkt säga

att vinden tagit mig mer

än dom andra

och alla överfullda hyllor i alla över fyllda hus av sorg

ska gråta ut varenda tår

och sedan kan dom go ut

med masken som ett täcke

över de små tankarna vi ständigt ställer oss

nej vi är inte vänner jag och hon tjejen, 

och jag gömde mig i det överfyllda skåpet

i det över fyllda huset

och kommer inte ut

nej någon låste om mig

någon som brast

i sin sorg

till galenskaparnas värld 

och detta är ingen historia om kärlek,

ingen historia om hat

ingen vinner eller förlorar

nej det är om hur jag upplever

att andra upplever

tårarna

som vi alla bär på

och

...mitt anteknings block revs sönder

den dagen