Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Har du lagat ditt hjärta nu, saknade vän?

Vaknade av känslan som var då.. Kommer du ihåg?
Usch fy fan. Fick ett samtal. Efter 11 missade. I\'m sorry.
På riktigt.
Ett samtal med ett krossat hjärta... tyckte mig höra hur det sprakade och brast vart efter minuterna gick.

Kommer ihåg hur det var. Gör du?
Det var ett tag sen det här.. egentligen.
Drömde om dig, vaknade med dig i mina tankar.
Den gången, dom timmarna, en minut kändes
som längden av ett år.
Vi stod där en hel livstid.. Flera livstider.
Jag ville inte se dig i ögonen, dina tårar brände i mig med.
Som att saltet ville fräta sönder..
Ja, visst var det så.
Dina tårar var för dig ditt vackraste ... men farligaste instrument.
Men jag tycktes inte höra dina vackra toner.
Du vet väl för fan att jag hatar det omelodiska..!?

Jag njöt inte, än vad dina tankar sa dig just då och senare.
Jag ljög inte, än vad dina öron valde att lyssna på.
Jag grät också...
även om mina tårar inte ville visa sig. Just då.
Jag kan se dig i ögonen, men inte alltid.
Ibland finns det inget att se... så vad ska jag titta på?
Jag kunde höra, trots allt liv omkring,
hur ditt hjärta... krasade... sönder.
Plötsligt låg det bitar på marken nedanför oss, den vi stod på.
Du sa... \"det känns som att du trampar på mitt hjärta....\"

Jag kan inte annat göra än att hjälpa dig plocka upp bitarna,
ge tillbaka dem till dig, låta dig gå.
Men jag kan inte hjälpa dig att laga det.

Plötsligt ljög jag.
För dig, det var vad du trodde.
Plötsligt var alla ord jag sagt, då och nu, bara lögn. För dig.
Men jag kan inte annat göra än att säga som det var... och är.

Du tyckte jag var kall. Att mitt hjärta var hårt.
Du ville höra mig säga, det där sakerna som jag aldrig sa.
De där orden som du sa saknade min handling.

Jag kan inte annat göra än att inte säga ord som jag inte menar.
Mina ord väger inte tyngre än dina,
och när mina ord saknar handling... väljer jag att tiga.

Du saknade MINA tårar. De som du aldrig såg.
Att allt tycktes vara så enkelt för mig. Trodde du.

Din stolthet... saknade mitt sällskap på marken där du föll.

Jag kan inte annat göra än att räcka dig min hand, hjälpa dig upp.
Men jag kan inte gråta, om inte mina tårar tillåter.

Du ringde häromdan. Du saknade mig.
Ville höra mig säga de orden tillbaka till dig.
Jag kan inget annat göra än att sakna dig med.

Men inte på samma sätt.
Det var i drömmen. Drömmen som snart blir till verklighet,
där känslan åter har släppt.

Du hade drömt om mig,
undrade om jag tänkte på dig...
drömde om dig..
Jag kunde inte annat göra än att säga nej.
Jag vill inte krossa dig igen.







Fri vers av synda
Läst 841 gånger
Publicerad 2007-02-12 11:36



Bookmark and Share


  Sanchez
är det ett samtal med sig själv du för i dikten?
2007-02-12
  > Nästa text
< Föregående

synda