Vi sitter på tåget
mot ingenstans
vagnarna kränger och gungar
luftkonditioneringen väsnas

Du får den där
otroligt söta bekymmersrynkan
mellan ögonbrynen
och jag uppfylls av något
euforiskt obeskrivbart
trots att sätena är obekväma
och ryggstödet framför
gör blåmärken på mina knän

Så tar du mina kalla händer
håller varsamt varmt
flätar dina fingrar med mina

Du märker inte
att jag betraktar dig
när du stillsamt vandrar
på dina tankars slingrande stigar
känner du att hjärtat mitt börjar slå?

Jag vet inte hur
eller varför
pulsen återvände
men det var på tåget utan hållplatser
när du började se mig
så som jag ser dig