Det är något med vinden
i ditt hår
det är något vackert
med starka lår

du springer som en hind
längs löparbanans röda sand
du är min prisade vind
där du löper mot Samarkand

det är något med medaljer
som andra bär med stolthet, med mod
det är såna attiraljer
som sätter i gungning andras blod

de sjunger med i landets sång
de stampar takten med sina fötter
de känner med hopparns stång
de reser på sig, med nävar hötter

själv gäspar jag käkarna ur led
där jag ser på tv hemmavid
de där tävlande är några att räkna med
men jag väntar gärna in vintertid

jag orkar inte engagera mig i sporten
ligger hellre i soffan och äter nötter
nu kommer Kalle, han står i porten
han med sina svettiga fötter

kanske har han sprungit hit, på tid
jag hoppas han behåller skorna på
här råder väntan, ur led är visst på glid
min dag får allt rimma med Östanå