En gång i tiden, brukade vi skratta tillsammans. Men allt förändras. Du blev kompis med \"coolare\" personer.
Det var som om du och jag inte fanns mer.
Alla ville va med dig, även jag.
Men för mig fanns ingen tid.
Jag som redan innan du blivit populär stått vid din sida.
På lektionen duger man som sällskap, då finns ju ingen bättre.
Men så fort rasten kommer blir man så gott som ignorerad.
Och så blir du arg för att jag inte öppnar mig längre...
Men det är för att du ändå inte lyssnar.