Sakta vänder jag mig om
tittar förundrande på vägen
jag kommer från.

Min väg är så smal och krokig
men ibland även bred och rak
ibland har vägen gropar
där jag falligt har med brak.

Min väg är kantad med rosor
de doftar så starkt och sött
det minner mig om kärleken
som jag på vägen mött .

Min väg är kantad med törne
dess taggar gav mig djupa sår
som änn finns kvar i hjärtat
dit ingen läkekonst når.

Så ska vi alla vandra
det har vi alltid gjort
och så ska det alltid vara
tills vi står inför evighetens port