2 timmar framför spegenl, och nu är hon klar.
Hon skrattar och vet att hon nu slipper sin far.
det är så här hon ska minnas, och hon vill vara fin.
Så att de som hittar henne inte ska få en äklad min.
Månen är uppen och snön faller ner.
Hon bjuder ett leende, inga problem finns mer.
Från ett snitt i handen droppar blodet ner i snön,
bildar en bäck som sedan rinner ut i den röda sjön.
Rött på vitt med en kropp i mitten,
hon vet att hennes far aldrig mer kan tvinga på henne pitten.
hon har lagt sig ner och ser ljuset komma.
En sista tår, sen får hon sommna