det kanske var dags
att skruva ner
volymen
lite

skifta tonläge

ändra tankar




och jag strök mina fingrar under din haka
så oerhört lätt


apterade bomben



(ingen älskar)

bakom ögonlock av stål
vareviga morgon


och det ständiga illamåendet
bakom pannan
växer och virar sig runt dina
axlar
armar
lungor
tills syret tar slut


det är så lätt
att låtsas som ingenting
så lätt
att gråta om morgonen numera


och det är som ett borrljud
svagt malande
i ditt huvud
där du går
där du går älskling
på vägar
och tar steg efter steg

ur den röda zonen
in i den grå



du har rätt,
det var dags att
skruva ner

förminska

försvinna






och någonstans mellan
dina starkt gröna ögon
och dina svagt röda bröstvårtor
lade jag
min panna
och allt exploderade