jag fotograferar dig
när du sover

jag fotograferar vintern
när den inte märker
att den sakta dör

för allt är som vackrast
just precis då



jag fotograferar
alla döda barn
som bor i mitt huvud

alla de
som var jag en gång




och jag vet inte

jag vet inte särskilt mycket
om någonting
och ja
det händer
att jag är ödmjuk
och vill
att du ska känna hur det är
att bli älskad
av en riktig människa
och inte en fuckup som jag

som jag är
allt som oftast



jag fotograferar fyllda bussar
och rasslande tåg
ibland flygplan
så att det ser ut som penseldrag
över himlen,
men alltid när de rör på sig
när de lämnar
platserna
de började på

det är alltid som vackrast
just precis då



och jag fotograferar
min barndoms stad
i svarvitt
och fotbollsplanen av grus
där vi sprang
jagandes en boll
jag aldrig lyckades nå


och jag fotograferar
min första kyss
på ett kollo
där det sades att en ledare
hängt sig nere vid skjulet
vid stranden
året innan







och jag har
en utställning inatt
men ingen ser
eftersom fotografierna
enbart föreställer mitt ansikte

varenda foto
är mitt ansikte

den jag var
och den jag blev

den jag var
och den jag ville bli



och jag kan inte hjälpa det
men det vilar något

urgröpt
över det hela