Därför vissnade din blomma
för att du inte talade med den
och att dina tårar
dränkte jorden den stod i


ditt iskalla hjärta kylde ner rummet
kyla och gråt skrämde den
och frånvaron av sol i ditt liv
gjorde att ditt rum var i mörker

du tog all näring i din omgivning
förvandlar den till något destruktivt
som du använder mot dig själv
för att uppnå ensamhetens tomrum

så därför vissnade din blomma
för att livets vatten blev grumligt
när motgång födde motgång
och du stängde dina dörrar

men jag fann nycklarna en och en
för att sedan öppna dörr efter dörr
nyckeln till den sista dörren
fann du själv när ditt hjärta tinat