Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Marsis


Se den långe mannen
hur han blickar uppåt
och stelnar mitt i steget!
Kommer det att bära?
Långt därute: svarta silhuetter
och det är intensivt och stilla
likt ett vykort från en äldre tid.
Svart och vitt
och spänt och stilla.
Som väntar de
på farkosts landning.

Någonting i kråkans röst
bebådar.




Fri vers av Cicero
Läst 779 gånger
Publicerad 2005-02-01 21:52



Bookmark and Share


    ej medlem längre
och ibland tänker jag på Lawrence Durell som skrev om medelhavet. Jag har alltid älskat förra århundradets skrivande resenärer och ibland blivit lite olycklig, för man får för sig i våra ororstider att det dom beskriver är en värld som försvinner. Men så verkar du ha klivit ut ur skuggorna med den röda tråden i högsta hugg och resan fortsätter och något "grekiskt", humanistiskt framhärdar här. Cicero. Mera!
2005-02-25

  _Mian_
till paranteskomentaren då jag fann efter ytterligare några genomläsningar, att utan och:et huggs dikten av och det tillsynes lilla "och" blev plötsligen till en viktig del av diktens puls.
2005-02-01

  _Mian_
Denna typ av text tilltalar även mig mycket. Det outalade som ligger på lur som en annad skugga bakom de skrivna orden, väntan på något ännu inte beskådats, ett ruvande omen...och den avslutande strofen... kråkans röst ger dikten en utandning som sprider harmonikänsla. Så välarbetat att man inte kan låta bli att känna ett sting avund över poetens skicklighet att fånga och förmedla stämmningar och den uppburna spänningen som smyger stillsamt genom dikten. (en liten petitess: "och" framför "spänt" känns som ett och för mycket i raden) Favoritklickas.
2005-02-01
  > Nästa text
< Föregående

Cicero
Cicero