stackars lilla neurotika

du är trött nu
händer och armar domnar bort
bara släckta fönster ute
staden som aldrig sover
sover
du är så trött nu
täck ditt torra öga
torka din spända mun
glöm det där som tyngde
du tynger
ensamt finger över kinden
du är mera utmattad än utbredd
just ja
trött
nedan en gata
stumma bilar kilar stadigt
köttet känns på allvar
att det omsluter
omslut
är du
redan?
du glömmer så lätt
och börjar längta igen

stackars lilla neurotika