hon klär sitt liv med skymning
och du är så trött
så trött på att allt det vackra
måste göra ont


hon är rädd för de ensamma
ändå är det till dem hon drar sig
hon målar mörker
som om hon förnekade en morgon


och du ser så mycket mer
än cyan i hennes ögon
det skälver brinner skaver
i det du inte visste fanns


hon klär sitt liv i skymning
och visst klär det henne


men det skälver brinner skaver rasar samman

och du


vänder dig bort