Nu är det natt.
Och snart är mitt fönster det enda som lyser.
Innanför sitter jag och tänker över en kopp kaffe
(jadå, jag dricker kaffe på natten!)
Jag funderar på dagen som varit
och hur svart det är ute kl. 12 på natten.
Men jag vet att släcker jag, blir det ljusare ute.
Fast inte ännu, jag vill synas utifrån.
Jag vill att folk ska veta att jag finns.
Och kanske det gör att någon ensam nattvandrare
känner sig mindre ensam.
Ensam innanför, ensam utanför.
Då är vi ju alla fall två om det.
Till slut släcker jag och låter nattens ljus komma in.
Nu syns jag inte längre.
Finns jag då?