Åtrån
Jag satt på solens hetta och räknade ansikten
Inte ditt och inte mitt men deras
men så föll de mellan fingrarnas ihålighet
gömde sig under bordets hårda börda
Och sorgen reste sig ur våglinjens kalla täcke
avtäckande ögon mindes jag kanske någon från i går
Ändå finns den där inom oss alla
Sovande - Vakande
Fast ovälkommen - oinbjuden
sätts den i rörelse öppnar sitt stora gap och vrålar
Når oss i genom ett eko som vi förstår
den vägleder oss utan rädsla att inte hitta tillbaka
Otämjd styr den oss och knäfallna lyder vi den
Vad har vi annars för val
På andra sidan könet bleknade det bekanta i konturen
förnimmelsen om att det fanns någon kvarglömd för oss att hitta
ända till slutet ber vi om förlåtelse över vår otillräckliga ansträgning
Tilltalet känns plötsligt som riktat mot det vi så desperat
fortfarande försöker rädda
Vad har vi annars för val