i hennes knä
en tygbjörn utan öron
bortslitna av
förtvivlans obarmhärtiga fingrar

hennes armar trycker

björnen

nära        nära

kissdoften virvlar djupt ner
i lungorna
och ögonen tåras

tygbjörnen flyger
då argögonen vinner
och torra garnblicken
fångar hennes
och hon önskar honom

döden

torrbrända armar trevar
tygbjörnens förlåtande famn

döden dö

och tårarna längtar
tygbjörnens morgondagg

och långt inne
bor den
minnet av tårar

som
inte
bränner