rastlös

skoskav
av otrampade steg

blåsor i munnen
av allting osagt

träningsvärk
av att stå alldeles stilla

otickade sekunder
arbetar sig in i mina ögon
berättar för mig
vad jag ska se
om ett år

försöker blunda
stampa på stället
men sockerdricka i foten
ärr på näthinnan
försvårar det enkla

det här är mitt liv
det här är min resa

men kan man resa
om man ingenstans
är påväg?

möjligvis uppåt
men då är det rätt lätt
att falla

och vem tar emot mig då?