Jag kan inte andas när något vänder mig,
Jag kan inte stå själv om du inte är här när det sker.
Jag känner mig kroniskt tom om jag inte får veta av dig.
Allt mitt mod försvinner, om du inte är här och efter mig ser.

Jag kan inte leva utan, jag kan bara leva med.
Det är som en bok utan bild och text,
Som ett barn som aldrig har växt.
Som en brasa som behöver konstant med ved.

Är det så här det är när man är kär?
Blir man förlamad från hjärtat till hjärna,
Och man mår som en stjärna,
Men bara när kärleken är med dig.